John Bowlby började redan på 50-talet sin forskning om anknytning. Ett litet barn skapar anknytning till sin vårdare med ansiktssuttryck, kroppsspråk och ljud. När den som vårdar barnet svarar adekvat på signalena och det lilla barnet känner att det är förstått och kommer att tas om hand har en trygg anknytning uppstått. För ett litet barn är det en nödvändighet för överlevnad att bli omhändertagen. Barn gör allt för att säkra att de blir omhändertagna.
Om någon förälder t ex missbrukar kommer den vuxne inte alltid att svara adekvat på barnets signaler. Barnet kan inte längre förutse den vuxnes reaktioner och oro för överlevnaden uppstår hos barnet. Det är en allvarlig stressfaktor och barnet börjar kämpa på olika sätt för att försöka trygga sin tillvaro.
Nu börjar barnets anpassning och uppbyggnaden av ett falskt jag med strategier för att klara livet med en underfungerande förälder, en dysfunktionell familj. Strategierna befästs över tid och blir en del av personligheten.
Har man som barn blivit t ex kontrollerande eller en perfektionist genom att alltid ha koll på föräldern och försöka gör allt rätt för att undvika bråk så kan man vara kontrollerande och perfektionistisk på sitt arbete som vuxen. Det kan leda till samarbetsproblem, utbrändhet och komplicerade relationer.
Många vuxna barn till alkoholister lider av depressioner, ångest, låg självkänsla mm.
Det finns hjälp att få, helst hos en terapeut med kompetens inom det här området. Många vuxna barn har inte känt sig förstådda hos terapeuter som saknar insikt i just anhörigproblematiken.
Välkommen till Dagsmeja, Telefon 0730-98 30 51.
När man tänker på det här med hur viktig anknytningen mellan barn och förälder är så kan man ju bli lite rädd med tanke på alla barn som är på dagis sin största tid. Om de nu inte har turen att hitta en dagispersonal som de får en bra anknytning till.
SvaraRaderaKan det finnas något samband med brist på anknytning och att så många tonåringar idag mår dåligt? man kanske inte behöver vara uppväxt med missbruk för att ha en dålig anknytning som ger en bekymmer i vuxen ålder. Vore roligt att höra vad någon annan tycker, säger Eva-Marie i Bälinge
Ja, jag tror nog att bristen på anknytning och i stor del "frånvarande" föräldrar påverkar våra ungdomar negativt.
SvaraRaderaKänner också en oro när man ser vuxna som kommer med sina barnvagnar, där barnet sitter framåtvänd och pratar o vill ha kontakt med den vuxne som går bakom o talar i sin mobil tfn.
/Ninni i Stockholm